GeekLiFe

Nytt tema och sådant! Det andra blev lite för jobbigt att jobba med. Det gick inte heller att göra det jag ville.  Nu kan jag i alla fall ha allt på sidorna vilket blir snyggare! Och även lättare för er kära läsare att hitta!

Ni kanske märker en annan sak? det kommer tyvärr inte gå att göra så att recensionerna hamnar direkt i dem olika mapparna, utan dem kommer in på första sidan.  Men den kommer även ligga under sin respektive kategori

Som ni ser så är även mina Nintendo recensioner uppe.  Jag har fler konsoler kvar att fixa så! Men nu har ni i alla fall fått något att läsa!

PC spel kommer ha egna printade bilder med Fraps

Det tog ett tag för mig att börja skriva på denna recension. Jag var tvungen att analysera mina tankar, jag hade knappt några tankar. Men Jag var helt lyriskt, nu ett par veckor efter så har jag kommit ned på jorden för att recensera om Zelda Wind Waker som var magiskt bra! Så bra som bara Zelda kan vara!

Jag tror jag möttes av en känsla av glädje när jag såg ” du leder aktionen” och sedan trillade det in ett mejl ”du har vunnit Zelda Wind Waker” Jag flög upp till himlen och helt plösligt så gick tiden oändligt sakta.  Jag kollade varje dag i brevlådan 2-3 gånger per dag. Och på fredagen efter skolan så gick jag över gatan och tittade i vår brevlåda. Där låg Zelda Wind Waker och vips så var teven och jag tillsammans ett bra tag!

Jag kommer garanterat skriva min längsta recension nu! Det finns så mycket bra och härligt att berätta om Zelda Wind Waker som blev mitt andra spel på favorit listan! Jag bara njöt, skratta, log och sket fullständigt i allt annat. När Zelda Wind Waker landade i brevlådan en fredag för någon vecka sen efter att ha letat i flera år efter spelet, så blev jag osynligt och min värld var i Links äventyr.  Jag blev totalt fången utav glädjen, barnsligheten och den enorma härligheten som bara Zelda Wind Waker kan ge! Ett barnsligt med allvarlig inslag vart så bra blandat att hjärtat min stannade.  Jag satt hela först två till tre timmarna och tänkte ”här sitter jag med Zelda Wind Waker snurrandes i sockerbiten Nintendo WII” samtidigt som jag flera gånger fnissade till och kände glädjen. Det kom också glädjetårar.  Jag var i någon form av chocktillstånd under första två till tre timmarna. Att ett spel kan ge än sådan glädje är så chockerande så jag finner inga ord. Den känslan av glädje man får av Zelda Wind Waker slår allt annat med häpnad! Och får folk att tappa hackan! Hur kan man få in sådant i ett spel?  Jag personligen trodde att bara kärlek i det verkliga livet kunde ge en sådan glädje.  Nu har jag fått beviset att media kan ge sådan glädje också.  Jag hade skyhöga förväntningar på Wind Waker, som slog mina förväntningar fyra till fem gånger!  Jag var helt målöst från första till sista timmen

Zelda Wind Waker börjar med att vår käraste karaktär Link fyller år!  Link och hans lillasyster står på utkikstornet och pratar samtidigt som dem ser en liten pirat flicka falla ned i den mörka skogen.  Link sätter genast igång med att hämta svärd och sköld för att rädda denna lilla vackra flicka. Väll inne i skogen så hittar han flickan i ett träd. När Link och pirattjejen är på väg ut så ser Link hur något kidnappar hans lillasyster. Nu börjar äventyret som innehåller så mycket vackert, sorligt och härligt. Spelet har en underbar story som skiljer sig från dem andra Zelda spelen men ger fortfarande den här magisk Zelda Känslan som är så underbart magsikt att känna fast två till tre gånger mer!

Vad är det som gör den där känslan så perfekt då? Jo den blandar kärlek, glädje, spänning, sorg, äventyr, jobbigt och roligt. Du har allt det här i Grafik, ljud och kontroll det är det som är Zelda och inte minst Zelda Wind Waker som har allt det här två till tre gånger till!  När man spelar ett Zelda så vill man bli berörd på alla sett och samtidigt känna att det är spännande och äventyrligt. En bra blandning, en bra mix och du har fått ett Zelda.  Wind Waker är ett otroligt maffigt spel, med hjälp av en magisk stav så kan du ändra vindarna så att du och din båt The King of red Lions segla åt det hållet du väljer att vindarna ska blåsa åt. Att segla kändes i början långtråkigt och jobbigt men man kom snabbt in i det och då kom känslan av härlighet då man förstod att det är nu man ska lyssna på musiken som man samtidigt lite halvt slöade och bara njöt av vackert väder och strålande sol.  På vissa ställen ute på havet så finns det kistor man kan ta upp med hjälp av första verktyget man hittar i någon av dem 2 första borgarna.

Zelda Wind Waker bygger som precis alla andra Zelda på äventyrliga borgar och härliga bossar.  Som vanligt så måste man hitta verktyget och sedan Big Key för att kunna klå borgens boss. Detta var tyvärr lite för enkelt men det har sin charm ändå.  Det märks tydligt att det är anpassat till även små barn. Det är inget minus eller gör spelet bättre utan det ger en känsla av att alla kan klara av det.  Man får inte glömma bort att Zelda är till för alla. För det är verkligen det! Något jag alltid har gillat i Zelda.  Alla ska ha roligt med Zelda. Så här enkelt kanske Zelda inte har varit men det är något jag inte har brytt mig om för fem öre.  Jag har haft svåra och enkla stunder, mest enkla. Men jag har haft roligt varenda borg, Ö, stad, överallt på vattnet och varenda hundradelsekund i Zelda Wind Waker som är så himla underbart fantastiskt bra på varenda bit i spelet. Jag känner mig fortfarande lyrsikt och nu när jag skriver så gör jag gester.  Jag är i himlen och forsätter nu snacka vidare om Zelda Wind Waker.

När du kommer in i spelet så lägger sig hypen ned lite och du spelar som det vore ett normalt spel och fortfarande är i någon slags chocktillstånd av den power du fick direkt.  Man sitter och försöker analysera varför och hur denna power kändes samtidigt som man försöker klara en boss eller något liknande, samtidigt som man är fokuserad till 110 %. Det känns bara konstigt och härligt på samma sekund.  När man ser Link hoppa om kring totalt lyrsikt av glädje efter ha spöat en boss kan man inget annat än att skratta. Det ser så sött och barnsligt ut som bara barn kan se ut.

Grafiken i Zelda är något i det magiska så långt man kan komma.  Vilken plats jag än möter så ser jag vacker natur, vacker karaktärsdesign och framför allt en sådant otroligt vackert väder. Med hjälp av denna stav som man får så kan man även bestämma väder.  Det är mycket bra. Vem vill springa runt i tråkigt grått regnigt väder? Inte jag, för mig lyste solen hela tiden. Det gav även en känsla av svensk sommar när den är som allra bäst.  Snacka om att man får en varm känsla.  Det kändes som att spelrummet låg på runt 24°C Jag kan inget annat än att ge grafiken sådant otroligt stark tia

10/10

Det bästa med hela spelet är att ljudet ger precis samma känsla som grafiken ger fast för öronen istället för ögonen.  Vilket är inget annat än kanon.  När jag startade spelet och hör Zelda theme så ryser jag så att hjärtat stelnar. Hela den scenen pressar fram budskapet i låten som ger en sådan styrka i hjärta och själen, Man känner sig som en sann hjälte, precis vad Link är.  Det är ett sådant fantastiskt ljud som ger Zelda theme det riktiga budskapen i låten. Perfekt ljud 10/10, Helt Otroligt perfekt, njut av ljudet.

Hållbarheten är något jag kan prata om i flera timmar! Det är sällan ett spel har samma spännande kvalité på alla borgar, jag gick alltid in med tanken ”den här borgen kommer bli rolig” och efter att ha klarat bossen ”den här borgen var underbart rolig, en härlig blandning av ens tidigare verktyg och det nya”. Det finns även lite mer att göra i Wind Waker än vad det finns i tidigare Zelda spel.  Som jag nämnde tidigare så är det ett lite annorlunda Zelda som fortfarande har känslan för Zelda. Men dock så dör spelet lite mellan näst sista och sista bossen då det är väldigt mycket annat som måste göras som tar en sjukt lång tid. Som vi alla vet så går ju inget spel felfritt rakt igenom.  Men borgarna är samma nivå och förbannat roliga. 9/10

Vi har en spelbarhet i Zelda som är makalöst bra; kolossalt få buggar och lite lagg när det var mycket saker som hände samtidigt. En spelkontroll som är blänket på diamanten.  Det som kan förstör är när man använder ett av verktygen så kommer det en liten film där man ser ur linan snurrar sig runt saken man träffar, det försämrar farten väldigt mycket vilket är dåligt. Jag är liten besviken på det. Men jag slutade bry mig och tittade på dem bästa delarna istället.  Som sagt är sjukt underbart bra!

Nu är sagan Zelda Wind Waker avslutat och spelet kan nu gå varvat upp på hyllan bland mina andra Zelda spel.  Nej ni som har missat spelet bör nu sparka er på rumpan.  Ni kommer inte ångra er.

Totalt så får spelet en 10/10

Jag har slagits, jag har vifta med armarna, jag har svettat, jag har gråtit, jag har skrattat, jag har njutit och jag har gjort mycket mer. För jag har spelat världens näst bästa spel Zelda Twiligt Princess

På bilder så ser man inte hur underbart spelet är, Spelet ser ut som ett helt okey spel. Men när du väl sitter där med wiimoten och nunchuken(och GC kontrollen om du har GC) så ser man den bästa delen ur Zelda Twiligt Princess. Jag snackar förstås om den underbara romantiska grafiken, ljudet, miljön och allt som hör spelet till.

Spelet börjar i Links ”stad” Ordon Village. En dag så får Link ett uppdrag av borgmästaren att lämna över ett svärd till Hyrule Castle. Men när han ska i väg så upptäcker hans vän(llia) att hästen Epona är skadad och sen för Epona till ett vatten ställe vid namn Ordon Spring.  Borgmästaren blir tyvärr oroligt och tror inte att Link ska kunna leverera svärdet i tid. Llia vill att Epona ska vila men sen upptäcker att skadan inte är så allvarlig. Precis när du ska dra i väg så kommer det ett par fiender och kidnappar llia och en liten pojke vid namn Colin, Link försöker att rädda dem men misslyckas och hamnar medvetslös. När du sen vaknar så upptäcker du att du är en varg och inte Link, du har dragits in i Twilight Realm och får där träffa hon som ska vägleda dig sen resten av spelet. Midna heter hon.

När man sitter och spelar Zelda Twiligt Princess så är det inte som att se på bilderna, det går inte att se på bilderna hur vackert det är. En blandning av underbart ljud, underbar grafik, GRYM kontroll och allt som sagt som hör Zelda Twiligt Princess till. För att kunna veta om spelet passar en själv så måste man ha köpt spelet. Den känslan jag fick av Zelda Twiligt Princess kommer jag tyvärr aldrig få uppleva i ett spel mer känner jag redan nu. Det är en känsla som blandar tårar, skratt, njutning, glädje, sorg, värmen och kärlek.

Det finns delar i spelet som jag bara vill komma tillbaka till och se igen fast nu när man redan sätt delen så kommer det aldrig bli samma som första, synd att det inte går att spola tillbaka. För det vill jag verkligen.

Twiligt Princess bygger på samma grejer som alla andra Zelda gör 2 världar, 7-8 borgar, leta efter ett verktyg i borgen, spöa bossen, hitta hjärtbitar och rädda Zelda. Detta verkar på pappret ganska ointressant men Zelda spelen har en sådan charm så att om man är en riktigt gamjer så måste man ha kört igenom minst 1 zelda.

Borgarna i spelet varierar mycket. Det tycker jag är bra. Väldigt fiffigt gjort och man har stor nytta med verktyget man får. Borgarna varierar även på svårighetsgraden, vilket jag tycker är roligt. Alla verktyg du hittar kommer att användas på ett och annat sätt efter borgen också. Jag är helt nöjd med borgarna.

Bossarna är en av de bästa bossdelarna ur ett spel någonsin. Och verktygen du hittar används på ett otroligt fiffigt sätt. Jag älskar bland annat sista bossen, en av de roligaste bossarna jag mött. Bossen innan verktyget på temple of time är en av de bästa minibossarna. Jag kan inget annat en vara nöjd på denna front.

Fienderna i spelet är tyvärr det ända minuset i spelet. Dom är tyvärr lite för lätta och otroligt tråkiga(jag räknar bort bossarna) det tar bara 2-3 slag och vips står Link som segrare. Får man game over på en fiende ute i Hyrule så är man nog tyvärr lite dålig.

Grafiken är vacker, varm, sorlig, fin och snygg

Grafiken är det bästa med hela Zelda Twiligt Princess. Jag har aldrig gråtit så mycket över vissa FMV delar i något annat spel(allt passande som på spicken i väggen) När man vandrar runt i landet Hyrule ljusa och skuggvärlden så dränks man av en otroligt vacker miljö med otroligt vacker och passande musik till. Sen möts du av en otroligt vacker FMV del då kan du inte hålla tillbaka tårarna.

Grafiken i borgarna är otroligt maffigt, inte som den ute i Hyrule. Det är som 2 olika grafik delar. Men är även inne i borgarna helt magisk och miljön varierar från borg till borg. Allt från snö till sol till vatten.

Ljudet!

När man startar Zelda Twiligt Princess får man redan vi WII menyn en smak på hur stort och bra ljudet kommer bli. Ljudet har en viktig del i den enormt speciella störtläckra känslan man får av Twiligt Princess. Ljudet är precis som alla andra delar i spelet dekorativt och sorligt. Jag ryste av ljudet genom hela spelet. Har aldrig mött ett spel med detta otroliga ljudet. Rysningar från minut 0 till timme det är inte ofta jag har det i 43 timmar. Ljudet är även som grafiken var i borgarna, Annorlunda. Men ljudet är fortfarande magisk bra.

Hållbarhet!

Hållbarheten i spelet är otroligt. Spelet är sjukt roligt från minut 0 till timmen man varvar det. När man sitter där framför teven så flyr tiden förbi med tåget och med dig på. Känns som att du åker på ett tåg en underbar sommar dag med 25+ och inte ett moln på himlen, du sitter där med din iskalla läsk/dricka och njuter av vädret. Tänk er den tanken och blanda in Zelda Twiligt Princess istället.

Spelbarheten!

Nintendo har lyckas att pricka wiimoten och nunchuken i spelet på ett otroligt roligt sätt.

Jag har svingat med armarna som jag vet inte vad. Det är sjukt roligt att slåss mycket på grund av att wiimoten och nunchuken passar in, jag gillar när det är inlevelse så detta passade mig på pricken. Jag har aldrig häller använt en sådan rolig kontroll. Ett av världens bästa spel på kontroll sidan kan jag säga er.  Kontrollen gjorde även bland annat sista bossen till en av världens roligaste fighter.

Zelda Twiligt Princess får efter ca 45 timmar hoppa upp i min spelhylla och även som 2a på min favorit spel lista. Lista toppas av en Zelda klassiker nämligen A Link To The Past.

Grafik 10/10

Spelbarhet 10/10

Ljud 10/10

Hållbarhet 10/10

Trailern och bilderna som fick mig att drömma om flera speltimmar i sträck på mitt WII, spelet som uppfyllde den drömmen och som kan lätt bli ett av årets spel.  Ja Super Mario Galaxy 2 är bättre än 1an.

Efter att ha spelat igenom 1an så trodde man att Nintendo hade använt alla idéer man kan ha. Men icke sa Nicke, Nintendo hade massor kvar att ge. Jag har hoppat runt som moln-Mario, rullat runt som sten-Mario, borrat igenom jord med borr-mario och använt olika former av Yoshi (chili-yoshi, ballong-yoshi och lamp-yoshi) Man trodde även att Nintendo hade använt allt sin fantasi på banorna i 1an. Men även där så Visade Nintendo att de har mer fantasi i 2an. Även ljudet har förbättras. Ja som sagt 2an är på alla sätt bättre spel än mästerverket Super Mario Galaxy 1.

Det märks på långa vägar att Super Mario Galaxy 2 är ett sött spel. Speciellt på alla banors namn, Det absolut coolaste namnet är Fluffy Bluff, och moln-Mario är sagolik sockrad. Jag blir gladlynt av att spela Super Mario Galaxy 2.

Spelet underlag är desamma som 1an, du åker till en himlakropp och letar efter stjärnan precis som i ettan. Men vad är då nytt i spelet? Designen på banorna är nytt, Mappsystemet har återvänt till klassiska Mario mappsystemet, nya rivaler, fler nyttiga funktioner som t.ex. banksystemet där du kan dela diamanter med andra sparfiler på ditt WII, hjälp att klara banorna och för att kunna få kometerna så måste man hitta ett kometmynt på banan. Även svårighetsgraden har skruvats upp ganska rejält. Förutom på bossarna där den har tyvärr minskat.

Banksystemet som är en ny funktion fungerar helt prickfritt och är väldigt roligt om det är fler i familjen som kör på andra sparfiler. Annars är den funktionen ganska onödig. För att kunna använda banken så måste det finnas diamanter på banken.

Storyn är desamma som dem flesta Super Mario spelen. Peach har blivit sjanghajad av dummingen Bowser. Storyn är som vanligt ganska kort i Mario spelen.

Designen är så fantastisk det kan bli. Nintendo lyckas alltid fullt ut på den fronten. Vart man än vänder på sig så ser man att dem har lagt en rejäl klick på designen.  En fantastisk Design på huvudkaraktären som är bättre en ettan. Designen på bossarna är fantastisk!

Bossarna i Galaxy 2 är roliga och roligare en ettans bossar.  Tyvärr så har svårighetsgraden minskat på denna front men är fortfarande lite utmanade på vissa håll. Varför är spelets bossar lättare? Jo för att Nintendo tyvärr inte har gömt bossen svaghets så bra så den är lätt att hitta. Men på nått sätt är det svårare att komma åt den.

När vi kommer till ljudet så finns det inget som kan stoppa detta spel. Ljudet är ett mästerverk. Soundtracken på dem olika planeterna passar på pricken och ger en perfekt stämning. Snacka om att Nintendo lyckas här. Man blir glad av melodierna!

Spelbarheten

Kontrollerna är desamma som det var i ettan, och det tycker jag förstås att det är bra för snabbt komma in i spelet. Ni har väll inte glömt hur bra kontrollen var i ettan? Mario är väldigt lätt att styra och kontrollen sitter rejält bra.

Hållbarheten

Spelet innehåller massor av planeter och varje planet har max 5 stjärnor att ta så spelet har en grym räckvid då man måste hitta kometmyntet som ofta är svår att få tag på, för att kunna få kämpa om hemliga stjärnan.

Grafik 10/10

Ljud 10/10

Spelbarhet 10/10

Hållbarhet 10/10

Totalt 10/10

Den 19: november fick jag spelat i handen av min bror på min födelsedag. Från början tyckte jag det var ett multiplayerspel så jag spelade nästan aldrig det när bror åkte hem, Men för någon vecka sen så tog jag mig i kragen och spelade igenom spelet. Vad tycker jag då? Ja här har ni svaret.

Spelets charm är att den går igenom snabbt det bästa ur serien (bland annat så spelar man ur delar från 1an, zero och Nemesis) Resident Evil: Umbrella Chronicles är för de personer som vill känna till mer om storyn i Resident Evil serien.

Efter ett snyggt intro där man ser Rebecca möta Billy på ett tåg som verkar väldigt mystisk. Direkt när du börjar så sätts du på prov, det första man ser är 20 tals Zombisar. Och det är bara börja mata med puffrorna. Det som gör spelet intressant är bland annat att du inte kan styra gubben själv precis som ett spel på Liseberg, Grönalund och vad nu alla de där nöjesparkerna heter så går gubben av sig själv, det ända man behöver göra är att mata med sitt skjutjärn, plocka grejer längs vägen (OBS var snabb annars så missar man) och quicktime? Finns med.

Visst det finns ny skriva grejer, bland annat Chris och Jill som jagar umberellas kvarlevor Samt sidequst med Albert wesker, för att få sidequesten så måste man hitta vissa grejer i banorna. Men sidequesten är alldeles förkorta och i vissa fall försvåra(har själv inte klarat alla )

Hur styr man då Resident Evil: Umbrella Chronicles? Joo precis som du styr ett spel inne på någon nöjespark, du behöver bara hålla pistolen (i detta fall wiimoten) mot skärmen och sen mjölka skott, om man vill så kan man med hjälp av nunchucken vinkla huvudet.
I Resident Evil: Umbrella Chronicles finns det även en hel del fiffiga funktioner, du kan bland annat välja vapen under spelet gång och även innan du startar ett kapitel så kan du välja vilken vapen du är mest sugen på/bäst för tillfället. Man får allt tid en vanlig pistol med som har oändligt med skott. Till spelet så kan man köpa en grej som man sätter i wiimoten och nunchucken i så det blir som en pistol det förhöjer känslan i spelet. För att ladda om så rycker du bara till med handen.

Boss striderna är ganska stela då man gör samma saker hela tiden och det går inte heller att ändra mönstret. Man kommer in ett rum, gubben går samma vägar runt. Första stoppet skjuta, andra stoppet skjuta och 3 stoppet quiktime och sen om igen. Bossarna är även ganska svåra då man på vissa bossar måste träffa precis i planeten för att stoppa deras attack.

Grafiken i spelet är mycket snygg för att vara till WII, väldigt detaljerat och häftiga nästan coola miljöer.
Karaktärs designen är hyperbra, tycker personligen att Albert Wesker har snygg design, lite rockigt och coolt. Man ser inte karaktärerna så ofta i spelet så man får inte så mycket intryckt av dem.

8/10
Vad tycker jag då om Ljudet?
Man han inte täcka på musiken så ofta eftersom att man är mer eller mindre fullt upptagen av att koncentrera sig på att vinkla huvudet för att inte missa liv och något annat nyttigt samt även skjuta. Men i FMV delarna så var det ganska dåligt

5/10
Spelbarhet
Kontrollen var ganska skön ända problemet var (om man har köpt pistol grejen till spelet) var att komma åt a knappen för att ibland göra vissa quiktime samt att byta vapen med styrkorset, annars var den slipad och fin

9/10

Hållbarheten

Spelet räcker för en genomkörning för att det inte finns så mycket att göra men banorna är ganska långa så spelet går upp i mot en 8 timmar. Visst man kan spela om men då ska man spela co-op

Resident Evil: Umbrella Chronicles är ett spel som lever upp till namnet och är för dom som vill gräva sig djupare (akta så ni inte fastnar i djupet) i Resident Evil storyn och för er som vill ha ett toppen bra spel till Nintendo WII

Jag rekommenderar det starkt för er som har WII

Jag har svurit mycket, jag har varit förbannad, jag har möt svåra bossar, jag har spelat Metroid Prime 3: Corruption
Metroid Prime 3 Corruption börjar i rymden och du är den klassiska spelkaraktären Samus. Du ska bekämpa ett virus som har spridits sig i galaxen.

Metroid Prime 3 Corruption är ett helt fungerade WII-spel. För det mesta får man lösa pussel och man får ofta fundera hur man ska ta sig vidare i storyn och spelet, vilket kan vara svårt ibland. Metroid Prime 3 är fullspäckat av hemligheter För den som vill så kan man leta efter hemligheter (själv klarade jag 71 %)

WIIs rörlighetskontroll och nunchuck utnyttjas på ett fabulöst sätt som jag gillar fullt ut. Man ser spelet i första person genom Samus ögon så kallade FPS. När man rör kontrollerna så rörs också Samus arm och det tyckte jag var mycket intressant för att det ger mer realism. WII är en perfekt konsol för just FPS. Att Samus också rör sig lätt från a till b är också mycket anmärkningsvärt då man ibland får Samus rulla ihop sig till den klassiska kulan för att ta sig vidare i små gångar och hoppar upp och ned, svinga via grepphandtag och att ta sig från planet till planet med sitt rymdskepp är mycket roligt. 10/10

Banorna är noggrant genomtänkta med svåra pussel och bra design. Miljöerna är mycket sevärda. Du kommer med ditt rymdskepp till planeten du valt och Du styr in Samus i något du kommer sent få glömma, eldiga strider som skapar Samus mardrömmar av snyggt designade fiender och en fantastisk AI(artificiellt intelligents).

Ljudet är precis som banorna, bra genomtänkt och mycket vackert. Nintendo bjuder ofta på sådant. Ljudet är passande till banans design och händelserna i storyn. Det är intressant då ljud kanske är det svåraste att passa ihop med bilder. Ljudet är viktigt för att förklara och förstärka händelserna så man får lite känsla. 8/10

När man springer runt i Metroid Prime 3: Corruption märker man att man får kämpa för att komma åt vissa hemligheter. Ibland måste man försöka länge för att få hemligheterna, trots att det ser väldigt lätta ut. Vissa är svåra att få tag på, andra är lätta. Så hållbarheten är ändå okey. Och storyn räcker länge. 8/10

Metroid Prime 3: Corruption är ett väldigt designat spel och varenda liten del är mycket planerat och snyggt. Designen på huvudkaraktären Samus är en av den bättre karaktärsdesignen jag sätt i ett spel. FMV delarna i spelet är mycket få men när dem väl kommer så är det mycket snygga. 9/10

Spelet tar tyvärr inte i direkt utan man får köra en till två timmar sen så tar det i ordentligt och verkligen visar varför spelet ska få bra betyg.
Varför är spelet så dåligt i början då? Jo precis som andra spel som börjar dåligt saknas tempo, spänning och ja det som gör spelen intresseväckande. Metroid Prime 3: Corruption växer med spelets gång men tyvärr så svänger spelet och slutar inte med flaggan i topp. Det går upp och ned för mycket. Varför säger jag då så om detta spel som jag toppar på 15 plats på min lista? Jo de absolut bästa delarna är verkligen bra men dem lite dassigare delarna är okey.

Totalt 8

Jag har spelat världen i särklass coolaste och grymmaste mus. Jag har använt mig av färg och thinner för att komma vidare. Jag har spelat igenom plattformsspelet Epic Mickey med Musse Pigg som huvudkaraktär.

Det hela började en vacker solig morgon Musse Pigg ligger och snarkar sött. Plötsligt så vaknar han av något märkligt. Den nyfikne Musse Hoppar upp på sin Öppna spis och går igenom sin väggspegel. Musse vet inte att spegeln var en port till Yen Sids verkstad. Yen Sid hade lagt sin sista hand på en väldigt vacker värld han skapat för bortglömda Disneyfigurer. Yen Sid lämnar allt på bordet går mot sin sängkammare. Musse pigg kan inte hålla fingrarna i styr och kastar sig över skapelsen, och skvätter både färg och Thinner på den. Nu börjar det. Musse Pigg och du ska ställa allt till rätta.

Epic Mickey är fullt av gamla klassiska Disney figurer som på något sätt blivit bortglömda. Jag menar, vem minns Horace (Klasse Häst) och hans flickvän Klarabella Ko eller Oswald (kalle kanin) och hans brud ortensia? Sen har vi även andra som fortfarande lever kvar; Kalle Anka, Långben, Kajsa, Petter och en hel drös med Disneyfigurer.

Med hjälp av färg och thinner ska du klara uppdrag. Uppdragen är inte så svåra, det är alla olika sorters uppdrag från ”att ta dig till nästa stad” till ”sudda ut fiender” Roligaste uppdragen var när man ska hitta Kalle Ankas, Långben och Kajsas kroppsdelar. För då fick man verkligen leta med hjälp av färg och thinner (det gör man på alla uppdrag) Det är rätt många uppdrag också, vilket är ett stort plus.

Striderna i spelet är riktigt dåligt gjorda. Kameran är om jag ska vara ordagran skit dålig i striderna. Striderna är även för lätta, om man bortser från kameran som är den svåraste fiende du har. Bossarna är även inte heller så utmanande. Nej här är jag besviken.

Epic Mickey är ett snyggt plattformspel till Nintendos WII, man får verkligen känsla av att invånarna i staden är lessna att världen har blivit från vacker till hemsk tack var det Musse Pigg som spillde Thinner över den. Jag kände lite innan jag spelade att känslan av sorg skulle vara viktigt för att spelet skulle hålla bra klass. Känslan av sorg den finns där. Alla invånare är ledsna. Men Musse Pigg är här för rätta till det han ställde till med.
Ljudet ville jag på förhand ha lite spännande med en liten blandning av sorg. Dock så innehöll den bara spännande, vilket är ett minus. För spelet är som sagt sorg med en blandning av spänning. Men annars är ljudet ett ganska medelmåttigt.
Spelbarheten i spelet är helt okey, bra bilduppdatering. Men som jag nämnde tidigare så är stridskameran riktigt dåligt. En helt okey kontroll också, vilket är bra.
Hållbarheten
Jorå den är bra. Det finns massor av uppdrag att göra, jag gjorde en cirka 90 stycken på 20-25 timmar.

Jag vet inte om denna var klar eller ej men hela arkivet kommer ändå upp!  en 7/10

Vi satt spända hela tiden, vi pepprade hela tiden. Det gick lite för fort. Men vi är nöjda av det lilla man fick.

Dead Space Extraction utspelar sig innan händelserna i Dead Space. Du följer ditt team upp till rymdskeppet. Och via den skickar mejlet som dem nere på basen tar i mot och där med börjar Dead Space. Under resans gång så ska du ta dig igenom 100 tals fiender(och det är samma taktik kapa armar och ben precis som i originalet) Under spelets gång så blir karaktärerna totalt galna och ibland börjar se läskiga synen och sån, ja man hoppar till lite lätt ibland. Men det är ingen större fara. Det syns att spelet har inspiration från en spansk skräckfilm som heter Rec(en mycket bra film). Jag behöver nog inte gå djupt in på hur rälsskjutare genren fungerar. Det ända men behöver sköta om är att sikta och ta item. Gå, hoppa och ducka görs automatisk.

Visceral Games har faktisk behållit miljöerna från Dead Space(viktigt att det gjorde för det utspelar sig på samma skepp), man känner igen sig lite här och lite där.   Men de har tyvärr valt att dra ned tempot på spelet lite. Extraction har inte alls samma tempo som originalet, men det är fortfarande dugligt.

Du kommer att se många långa och snygga mellansekvenser, så det blir en hel del att titta på. Men de var aldrig tråkiga för att dom var otroligt spännande och storyn berättades på ett bra sätt.

Grafiken: Tycker att det kunde ha varit lite mer detaljer på banorna, men snygga mellansekvenser 7/10

Spelbarhet: spelet sjukt roligt på multiplayer (som jag bara har provat) delen. En 8a

Hållbarhet: Jag har tänkt mig köra en singelplayer snart. Spelet varade inte så länge (5h) 5/10

Ljud: det är dugligt och innehåller spännande melodier. 8/10

Totalt 10/10

Jag har tänkt ladda upp hela mitt arkiv med Recensioner, tänk på att några är inte så jätte bra på grund av min dyslexi. Men tanke är då att jag ska lägga upp så många jag kan ikväll.  Jag har tänkt så här att recension kommer hamna uppe vid Om och i högra hörnet, för att kunna göra vidare trådar.  Även en kategori för film och mat kommer att finnas men vara ganska inaktiv, för att bloggen är ju som ni ser spelinriktad.

Edit

Jag har lagt ned fliken vänner till höger om detta inlägg —->  Länk lista (heter den)!

Nej nu ska jag sätta igång med recensionerna mina!

Jag har tyvärr inte bloggat på länge, det är ju fint väder och sådant ute.  Jag inväntar även ett till spel som jag ska få. Jag fick en del i Tisdags men min kompis glömd ett.  Jag har spelat in det och tänker lägga upp här så fort jag har fått det sista spelet och klippt ihop den.

Andra delen av min spelsamling ska jag försöka fixa imorgon! Ska skriva manus så det blir lite bättre! Ber ännu en gång om ursäkt för felaktiga spelnamn och uttal i den första delen!

Jag har även möblerat om lite, Zelda och Toy Story står inte på samma plats längre och  fler spel har tillkommit.

Just nu lirar jag Halo 2. Kan säga att FPS från den generationen är klart sämre än idag.   Jag kan säga att det är just på FPS som mest har utvecklats.  Med störst steg.

Innan jag går vidare så kan jag avslöja att hela mitt recensions arkiv ska komma upp och även en SNES artikel (kommer komma i delar)

Nej nu ska jag leta efter fler spel att att önska

Det gick tyvärr inte att bytta adressnamnet som jag hade tänkt, då måste man typ byta blogg och jag vet hur det blir med min statistik och sådant. Samt så orkar jag inte krångla med Google Anaytics igen. Så adressnamnet är kvar men bloggnamnet är bytt! samt en slogan? Tror jag det heter.

Fick lite spel idag, jag  ska redigera videon i morgon. För nu är det dags för Halo 2.

Rubriken talar! Det är nu dags för Vincentsspelblogg att få ett nytt bloggnamn. Jag har tyvärr inga idéer på lager. Jo det har jag förresten men jag vill höra förslag från er läsare! Vad för namn skulle ni vilja ha? Kom igen ta chansen att döpa om en blogg! Eftersom att namnet måste sitta ihop så går tyvärr inte alla idéer

Spelnörden

spelnördarnasparadiset

speLlife

GeekLiFe

Att ha en temahelg är tydligen inget för mig.  Jag bröt precis innan svärdet i A link to the past.  Kommer nog aldrig ha något temahelg igen.  Ska se om det blir något mer spelande senare ikväll.  Har ju Halo 2, Mass Effect 2 och DKCR att lira.

Nej inget Zelda spelande ikväll. Men tidigt i morgon ( 8:00 eller 9:00 så kommer jag vara igång med detta projekt.  Jag kommer antagligen bara hinna med att varva ett Zelda, men jag ska försöka vara så snabb som möjligt.  2½ Zelda är målet.

Kommer börja med

Zelda: A link to the past SNES

Samma fast GBA

Zelda Oracle of Seasons

Zelda Game & Watch

Zelda Twilight Princess

Zelda Wind Waker.

2½ Zelda spel är målet!

Kommer med information varannan timme.  Som då kommer skrivas via PS3 (som planerna ser ut nu)

Härligt! Denna vecka är mer eller mindre 100% spel för min del, började som sagt i tisdags då Zelda: A link to the Past ramlade in. Ni har väll sett videobloggen? Om inte så bör ni göra det,  idag så var det sista S.N.U.S möte för i år, vi har ju inget ”seriöst” under sommaren så inga möten behövs.  Vi fick lite tack grejer.  Själv fick jag en spelrelaterad bok vid namn Metero 2033.  Spelet är baserat på boken och  i morgon så blir det förhoppnings vis lön så jag ska byta in Lost Odyssey för det sög.  Kanske kommer få ett par PS1 spel om nu min klasspolare inte glömmer att ta med sig dem till skolan.  Det kanske mest intressanta spelet som heter Buzz Lightyear Of Star Command som tyvärr enligt han är piratkopia, men jag kommer ta det ändå för att testa om det är sant eller inte. Hoppas på det andra.

Sen så har jag ju planerat Zeldahelg som jag kommer uppdatera minst en gång varannan timme.

Tyvärr är det som jag säger i videon. Alla delar är inte där; gråa byxor, skor och den riktiga mössan är borta.  Mössan räddas ut av en Robin Hood mössa.

Men varför har jag då en sådan dräkt? Jo när vi gick i åttan så hade alla åttor en tävling mot varandra och en del av tävlingen var att gå 2,2 Km i något temat.  Min klass bestämde sig för att vara hjältar, jag valde Link.  Jag hade Link i huvudet medan jag satt på slöjden och sydde min fina dräkt, som tog bara en lektion. Men när vi började närma oss tävlingsdags så började vissa tjura om att dem inte ville vara hjältar.  Vi fick snabbt tänka om, det fick bli regnbågen!!!! Planen var att den med rödfärg skullegå längst fram med Klass 8B skylten, kul. Ingen vill gå först. Vi gick i en stor klump huller om buller. Fail.

Så Linkdräkten min fick läggas på hyllan. Sen kom det en dag i 9an då vi skulle ha skoj foto. Där alla var tvungna att klä ut sig. För att inte tvär faila igen så valde vi ”alla fick va vad dem ville”  Och jag hade redan direkt då ”link” i huvudet.

Rymd spelet till xbox360 som jag tyckte är ett helt okej spel. Spelet har sina toppar och sina dalar.  Lite för ojämn nivå. Det är inte så himla bra som folk vill få det till, men helt okej spel som alla med xbox360 bör spela.  Nu kommer jag nämna vad jag tycker om spelet.

Människan har hittat utomjordisk teknologi på planeten mars. Det tar inte lång tid innan vi har avslöjat hemligheterna. Med hjälp av hemligheterna så hittade vi en ”mass  relay” i utkanten av vintergatan. Det verkade vara en port till ett större universum.  Och det är några år efter våran entré idet större universum närmare sagt år 2183 så tar Mass Effect sin början.

Det som gör Mass Effect till ett spelvärt spel är den fantastiska atmosfären som ges, allt i Mass Effect har en sådan spänning så det är larvigt högt.  Känns som att man blir tvingad att spela vidare så att man kan känna atmosfären i nästa rum och planet. Jag är nästan övertygad om att atmosfären i Mass Effect är den bästa.  Det är därför man spelar vidare.  Trots dålig teknik som värdelöst bilduppdatering, lätta fiender, texturer som tar tid på sig att läsas och AI som var riktigt sjuk ibland.  Så kommer man tycka om spelet.   Striderna samt dialogen är Mass Effects storhet

Stridsystemet är enkelt upplagt och roligt. Man kan under striden välja vilket vapen man ska ha, eller vilka attacker man ska använda.  Du kan även bestämma vad dina lagkamrater ska göra och vart dem ska stå.  Faller på att det är lite för enkelt och för få bossar.

Grafiken i spelet är teknisk inte den bästa då, det är dålig bilduppdatering och texturer som läser segt.  Men jag gillar fortfarande miljön.  Bioware har lyckas med att skapa fantastiskt atomsfär. Vilket är typisk Bioware också.  8/10

Ljudet är precis som grafiken. Tekniskt sätt så är det inte en höjdare på några ställen. Men ack vilka härliga teman det finns.  Rösterna är riktigt häftiga att höra. Nästan snudd på perfektion, mest av allt gillade jag Shepard röst.   8/10

Hållbarheten, jag var tvungen någon stans i slutet ta en paus från Mass Effect. Det kändes som att det blev för mycket. Jag tror absolut inte det skulle hålla mer än 15 timmar. 7/10

Totalt 8/10

Ber om ursäkt för att jag ibland säger fel spel :/ märkte det nu när andra påpeka det.

Tänker testa att göra en videoblogg. Självklart så kommer jag göra en fortsättning på denna dokumentär.  Medans Del 1 fortsättning laddas upp på Youtube så tänker jag ladda upp Del 1 här och nu. Youtube har ju fullt med dumma minuter regler Ber om ursäkt för att jag ibland säger fel spel :/ märkte det nu när andra påpeka det.